.

Just nu ligger jag i hårdträning och om jag ska vara ärlig så är det ganska "gött", har ett mål att nå och jag ska fan klara det :) Den här veckan har jag bara hunnit med 3 springpass, men å andra sidan körde jag ju igång i onsdags. Men i eftermiddag/ikväll blir det sista springpasset för den här veckan och sen tar jag helg. Har bara mig själv att tänka på just nu också, ibland känns det skittrist och ibland ganska gött. Har lunchat med pappa hela veckan och han är otroligt klok. "Du behöver inte anpassa dig elle bry dig om folk som skiter i dig fullständigt, du är värd så mycket mer. Du ställer alltid upp för alla, men sjunk aldrig till deras nivå"

Nej jag skulle aldrig sjunka till den nivån, eftersom jag hatar att göra folk ledsna.. Men jag kan vara tuff, jävligt tuff!






Morgondagen kommer bli kanoners ;)


You should know better by now

Den 22:e Augusti 1987 föddes en liten flicka, hon skrek 24 timmar om dygnet och var nog nära att driva sina  unga förädrar till vettet. Folk fick komma och och avlösa föräldrarna, gammelmormorn sjöng byssan lull koka kittelen full. Men den lilla flickan verkade aldrig bli nöjd. Hon lärde sig att krypa och gå tidigt och var nyfiken på precis allting. Vilket resulterade i att hon ramlade och slog sig flera gånger, tillslut fick färäldrarna sätta på henne en hjälm eftersom de var oroliga för att hon skulle få en rejäl hjärnskakning. Flickan var inte rädd för att slå sig och hon var väldigt aktiv. Färäldrana tog med henne på en mängd olika aktiviteter, hon lärde sig att åka skidor, skridskor och cykla tidigt. Stödhjul på cykeln var inte ens att tänka på, utan pappan släppte istället iväg henne ner för en backe på morföräldrarnas trädgård. Flickan är fortfarande orädd för det mesta och hon har en mängd olika ärr på kroppen som visar detta.


Den största rädslan jag har är att misslyckas. Men å andra sidan behöver man misslyckas ibland och man ska inte vara rädd för det. Målmedveten har jag alltid varit och jag vet precis vad jag vill. När jag gick på gymnasiet bestämde jag mig för att jag inte ville bli en tjej som hamnade i en liten stad utan utbildning. Jag ville göra något med mitt liv. Direkt efter gymnasiet flyttade jag till Karlstad för att börja på lärarprogrammet och jag kände inte en enda person, men det var inget som skrämde mig. Jag var glad för att få komma ifrån Säffle. Nu är jag snart klar med min utbildning och fem år har gått hur snabbt som helst. Under dessa fem år har jag lärt känna massa olika människor och jag har fått vänner som står mig riktigt nära. Även fast jag snart är klar så är jag inte helt redo för att bli "vuxen" än, utan jag har tusen saker som jag vill göra innan det. Men jag är så oerhört stolt över mig själv, det finns inte många personer som klarar av det som jag har gjort..

För några dagar sedan skrev jag att jag inte har varit mig själv den senaste tiden, men vem är jag då?
Folk brukar kalla mig för iskall, varför det? Jo det beror på att jag inte vill släppa in folk för nära och de vänner som jag har kontakt med har jag valt med omsorg. De betyder något för mig. Tycker du om mig, så ska du visa det. Jag lägger inte ner någon tid eller energi på dryga och otrevliga personer.
Är aldrig rädd för att säga vad jag tycker, det här är något som pappa har lärt mig.
Jag är trygg med mig själv och låter inte någon trycka ner mig.
Sist men inte minst, jag är också världens snällaste.. Kanske lite för snäll ibland, men jag har lärt mig att säga nej nu iaf :)


Jag har aldrig lyssnat när du lovat. Aldrig ställt några krav.. Jag kan inte skilja på om jag vill skada dig, jag kan inte skilja på...

Igår kom jag fram till att det inte kommer bli någon mer fest här hemma i lägenheten, fy farao vad det var jobbigt och städa. Diskade över 25 glas, bytte sängkläder och dammsög och skurade. Nej tack, ingen mer fest här :) Vaknade klockan 05:00 imorse och det gick inte och somna om heller, så det var bara att gå upp och ta tag i tvätten. Idag kommer det pluggas en hel del och efter det ska jag få snosa på en söt prins :) Ikväll blir det en springtur med Andreas, jag kommer inte överleva det! Konditionen lär ju ligga på minus just nu. Förr tränade man 2 fotbollspass om dagen ungefär och nu tar man en promenad lite då och då.. haha jaja vi får se hur det går :)










Dagens tips:
Folk som är oärliga och bara ljuger för dig, säg upp kontakten med dem och hör aldrig mer av dig! Lite så jobbar jag nuförtiden, insåg det i söndags :) Har de något att säga, så är det upp till dem att höra av sig. Så det är bara att vänta...


Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?

Idag har det varit en riktigt omtumlande dag, allt som jag har gått och bärit på de senaste fyra, fem åren kom fram imorse.  Fredagen och lördagen var naturligtvis en utlösande faktor. Personer som känner mig brukar kalla mig för någon slags stålkvinna, men nej det är jag inte. Är bara expert på att ta skit från folk och sen lägga på det där charmiga leendet. Poker face kan man nog kalla det. Idag satt jag och grät inför mamma och pappa, kände mig som en litet barn och jag hatar att visa mig svag. För innerst inne så vet jag att jag är stark och en fin person. En vän sa också till mig i torsdags att jag inte inser hur fin jag är och att killar kollar på mig rätt ofta, men att jag ignorerar dem. Men jag vill inte att någon ska komma för nära just nu eller på ett bra tag egentligen. Den senaste tiden har jag också haft svårt för att säga ifrån när någon gör något mot mig eller när någon pratar en massa skit.  Känns dock som att jag förtjänar det på något vis, eftersom jag är blond och dum :) Men jag har bara mig själv att skylla. Sen har jag lugnat ner mig något fruktansvärt också det senaste halvåret ungefär, men jag har haft mina år där jag har varit en riktig idiot rent ut sagt. Människor har blivit sårade och ja jag skämms fruktansvärt mycket.

Nu sitter jag iaf här helt för mig själv (destination unknow), mobilen är avstängd och jag trivs ganska bra om jag ska vara ärlig.


Summa summarum:
Behandla folk som du vill bli behandlad själv.
Skit i vad folk säger, kör ditt eget race.
Var inte rädd för att visa vad du känner, vill du gråta så är det helt ok!

Du säger att du är stark
Att du har vart igenom det här förut