.

The days are cold livin' without you

The nights are long, I'm growing older
I miss the days of old, thinkin' about you
You may be gone, but you're never over

And it don't stop
And it don't quit
And I miss you
I just miss you
I'll never forget you

 

 

6 år har gått, 6 år av saknad.. Mycket har hänt under de här åren och jag vill inget hellre än att du ska vara här och se allt som händer. Jag tog studenten 2006, det var en underbar dag men när familjen och släkten gratulerade mig så kände jag direkt att något saknades och det var naturligtvis du. Emelie har hunnit bli 10 år, ja herregud hon har verkligen blivit stor nu. Haha hon är till och med längre än mig nu :P Emelie var bara fyra år när du gick bort och har inte så mycket minnen av dig men vi brukar berätta om allt som du har gjort och vilken underbar morfar du var. Anders tog studenten 2009 och nu bor lillkillen i Göteborg tillsammans med två killkompisar och pluggar. Som du säkert vet så har Anders alltid varit blyg, men nu har han träffat en fin tjej som heter Elin och de trivs väldigt bra ihop och hon firade julafton med oss hemma hos mormor förra året. Julafton kommer aldrig bli sig lik igen, det var alltid du som var jultomte och morfar du gjorde det verkligen bra. Kusinerna och Emelie ville alltid sitta i ditt knä medan du delade ut julklapparna och alla skrattade. Nuförtiden är Emelie, Andreas och Sandra jultomtar istället, de tycker om det lika mycket som du gjorde. Hmm ”SkrangelLisa” då, ja du morfar jag har snart läst fyra år på lärarutbildningen och till sommaren är jag färdig. Jag har också skapat en liten tradition, på alla helgons dag åker jag och köper en fin krans och sedan åker jag till din grav och tänder ljus. Jag och mormor brukar säga att du har den finaste graven på hela kyrkogården och det har du faktiskt, men det förtjänar du också! Nu har det alltså gått 6 år och jag kan fortfarande inte vänja mig vid tanken att du är borta men jag vet att du har det bra nu.

Min dikt som jag skrev till morfars begravning:

" Solen kan inte skina jämt, en dag får vi också känna på tidens tvång. Men jag vet att i himlen blir det aldrig mörkt, nej för där skiner solen jämt.
Himlen kommer bli ett ljuvligt land för dig, där rinner inte tårarna som sanden i ett timglas, där vissnar inte blommorna, nej för ingen dör där.
Där är lyckan klar som kristall och den är inte skör som här på jorden.
Där behöver du inte tänka på något, men vi får blott leva med sorgen som tär och plågar oss här. Saknaden efter dig är stor.
I himlen tror jag du trivs bäst, men snälla du vi vill inget annat än att ha dig här hos oss.
Jag ska inte vara rädd och inte sörja så mycket mer, du har det bättre nu.
När onda minnen gör ont och när allt hopp och mod försvinner ska jag tänka på dig för jag vet att du finns någonstans nära mig och det känns bra.

Jag älskar dig, Morfar.... / Linda