.

En fråga som har diskuterats ganska mycket bland mina vänner den senaste tiden är hur länge man orkar ta skit från andra utan att säga något. Jag och min vän I brukar diskutera ganska flitigt om detta ämne. Både jag och I är uppfostrade med att man ska behandla andra som man vill bli behandlad själv. Detta är ju en självklarhet kan man tycka. Men jag har snart levt i 25 år och jag har fått bevis på att många människor inte har en aning om vad det här betyder överhuvudtaget. Har folk blivit så självupptagna att de struntar i att ens fråga hur det är med personen i fråga som de pratar med? Sårar folk varandra för att skydda sig själva? Sen när blev det okej att få någon annan att gråta och sen bara skratta bort det och låtsas som att ingenting har hänt? Hur kan man bara vakna upp en morgon och säga; nej jag tycker inte om dig längre, när allt var hur bra som helst dagen innan. Jag känner rent spontant; Vad är det egentligen som händer runtomkring en? Njuter en del människor av att såra varandra? Nu tänker inte jag framställa mig själv som Guds bästa barn... Jag vet att jag har sårat människor runtomkring mig, men jag har alltid bett om ursäkt. Sen är det upp till personen i fråga att bestämma om min ursäkt godtas. Men de gångerna som man har gjort en person besviken har varit ett rent helvete och jag har mått riktigt dåligt. Tydligen saknar en del människor empati och det har jag fått tagit del av många gånger. Jag har bitit ihop och aldrig kastat in handduken. Men en del klarar inte av det, de ger upp istället. Folk skriver elaka saker till varandra och folk ger sig på andra människor både psykiskt och fysiskt. I mina ögon är dessa människor inte värda någonting. Skulle jag få reda på att någon av mina vänner sysslade med något dylikt skulle jag be han/hon att dra dit pepparn växer. Alla människor är unika och det är okej att vara speciell. Hur skulle världen se ut om alla betedde sig likadant? Booooring! Kom ihåg: Du är vacker som du är, skulle någon säga att du är ful beror det på att personen är avundsjuk. Ord kan dock göra förbannat ont, speciellt om de kommer från någon som du tycker om:" Du är så förbannat kär i mig så det är synd om dig" " jag vill inte höra vad du har gjort idag, för jag bryr mig inte"

Du säger att du är stark
Att du har vart igenom det här förut

The nights are long, I'm growing older
I miss the days of old, thinkin' about you
You may be gone, but you're never over

And it don't stop
And it don't quit
And I miss you
I just miss you
I'll never forget you

6 år har gått, 6 år av saknad.. Mycket har hänt under de här åren och jag vill inget hellre än att du ska vara här och se allt som händer. Jag tog studenten 2006, det var en underbar dag men när familjen och släkten gratulerade mig så kände jag direkt att något saknades och det var naturligtvis du. Emelie har hunnit bli 10 år, ja herregud hon har verkligen blivit stor nu. Haha hon är till och med längre än mig nu :P Emelie var bara fyra år när du gick bort och har inte så mycket minnen av dig men vi brukar berätta om allt som du har gjort och vilken underbar morfar du var. Anders tog studenten 2009 och nu bor lillkillen i Göteborg tillsammans med två killkompisar och pluggar. Som du säkert vet så har Anders alltid varit blyg, men nu har han träffat en fin tjej som heter Elin och de trivs väldigt bra ihop och hon firade julafton med oss hemma hos mormor förra året. Julafton kommer aldrig bli sig lik igen, det var alltid du som var jultomte och morfar du gjorde det verkligen bra. Kusinerna och Emelie ville alltid sitta i ditt knä medan du delade ut julklapparna och alla skrattade. Nuförtiden är Emelie, Andreas och Sandra jultomtar istället, de tycker om det lika mycket som du gjorde. Hmm ”SkrangelLisa” då, ja du morfar jag har snart läst fyra år på lärarutbildningen och till sommaren är jag färdig. Jag har också skapat en liten tradition, på alla helgons dag åker jag och köper en fin krans och sedan åker jag till din grav och tänder ljus. Jag och mormor brukar säga att du har den finaste graven på hela kyrkogården och det har du faktiskt, men det förtjänar du också! Nu har det alltså gått 6 år och jag kan fortfarande inte vänja mig vid tanken att du är borta men jag vet att du har det bra nu.

Min dikt som jag skrev till morfars begravning:

Jag är vaken för sent, jag sover för länge 
och jag stör dig ibland i din sömn
Jag får dig att ligga vaken om natten 
om jag inte sover med dig
Jag har värdelös smak 
när det gäller att välja vilket TV-program vi ska se


Jag vet att jag är svår att leva med 

Förlåt, förlåt, förlåt
för allt jag gjort, eller borde ha gjort
Förlåt, förlåt, förlåt
för allt jag sagt, eller kommer att säga
Förlåt, förlåt, förlåt, förlåt, förlåt

Vissa dar är jag ledsen och nere
Såna dar vill jag inte längre va med
Allt är bra och det finns ingen orsak
Men det går, nej, det går bara inte att le

Jag låter den lilla sjunga
Den lilla sjunger nu

Hålla, hallå
Jag vill bli älskad
Hallå, hallå, hallå
Hallå, hallå
Jag vill bli omtyckt
Hallå, hallå, hallå

Är så trött på att vara patetisk
Vill va nöjd och glad för den jag är
Och de vänner jag verkligen känner
Men idag, nej, idag är det svårt att le






Caroline Af Ugglas - Hallå