Sen en tid tillbaka har jag varit tyst och försökt att känna efter hur det känns
Det är inte ytan som är av stor vikt. Det är insidan. Runtomkring en finns det en mängd olika människor. De med vackra och fina själar som bryr sig om alla. Sen finns det de personer som inte bryr sig alls, utan bara struntar i en när man behöver dem som mest.
Klockan är alldeles för mycket och jag borde ha sovit för längesen, men vissa nätter är det svårt att varva ner.. Men nu har jag fått ur mig det jag ville ha sagt..
Tack Josse för den trevliga pratstunden förut, du vet hur man får mig på bra humör.. :)
Godnatt och sov gott!
Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är
Jag saknar dig
" Solen kan inte skina jämt, en dag får vi också känna på tidens tvång. Men jag vet att i himlen blir det aldrig mörkt, nej för där skiner solen jämt.
Himlen kommer bli ett ljuvligt land för dig, där rinner inte tårarna som sanden i ett timglas, där vissnar inte blommorna, nej för ingen dör där.
Där är lyckan klar som kristall och den är inte skör som här på jorden.
Där behöver du inte tänka på något, men vi får blott leva med sorgen som tär och plågar oss här. Saknaden efter dig är stor.
I himlen tror jag du trivs bäst, men snälla du vi vill inget annat än att ha dig här hos oss.
Jag ska inte vara rädd och inte sörja så mycket mer, du har det bättre nu.
När onda minnen gör ont och när allt hopp och mod försvinner ska jag tänka på dig för jag vet att du finns någonstans nära mig och det känns bra.
Jag älskar dig, Morfar.... / Linda
Varje stund i livet är ett vägskäl.
Varje stund i livet är ett vägskäl, hur får man kontroll över framtiden egentligen? Om man går åt höger medför det vissa möten eller impulser, går man åt vänster får det andra konsekvenser. Färdas man utan en vägledning finns det en risk att man går miste om det viktigaste eller att man går runt i cirklar. Hur välgrundade är de avgörande besluten i livet? Rädd för att vara ensam varje sekund väljer man kanske en livspartner, påverkad av kompistryck eller tidigare generationers förväntningar väljer man studieinriktning. Stressad och i penningnöd kastar man sig in i arbetsmarknaden och blir kvar där för man har anställningstrygghet, eller så slungas man ut i arbetslösheten.
Platsen där man lever och bor just nu kanske aldrig har varit ett aktivt val, man bor där man bor för att man alltid har bott där. (tryggheten?) Men boendet följer en uppsättning grannar man inte aktivt har valt, grannar som rubbar de inlärda cirklarna genom att ta kontakt och förstöra allt.
Möjligheterna och kombinationerna till möten är oöverskådliga.
Alla dessa skiljevägar, vad är ett tecken värt?
Hur undviker man att hamna i ett kraftfält och förlora kontrollen över tiden och livet?