.

Den 22:e Augusti 1987 föddes en liten flicka, hon skrek 24 timmar om dygnet och var nog nära att driva sina  unga förädrar till vettet. Folk fick komma och och avlösa föräldrarna, gammelmormorn sjöng byssan lull koka kittelen full. Men den lilla flickan verkade aldrig bli nöjd. Hon lärde sig att krypa och gå tidigt och var nyfiken på precis allting. Vilket resulterade i att hon ramlade och slog sig flera gånger, tillslut fick färäldrarna sätta på henne en hjälm eftersom de var oroliga för att hon skulle få en rejäl hjärnskakning. Flickan var inte rädd för att slå sig och hon var väldigt aktiv. Färäldrana tog med henne på en mängd olika aktiviteter, hon lärde sig att åka skidor, skridskor och cykla tidigt. Stödhjul på cykeln var inte ens att tänka på, utan pappan släppte istället iväg henne ner för en backe på morföräldrarnas trädgård. Flickan är fortfarande orädd för det mesta och hon har en mängd olika ärr på kroppen som visar detta.


Den största rädslan jag har är att misslyckas. Men å andra sidan behöver man misslyckas ibland och man ska inte vara rädd för det. Målmedveten har jag alltid varit och jag vet precis vad jag vill. När jag gick på gymnasiet bestämde jag mig för att jag inte ville bli en tjej som hamnade i en liten stad utan utbildning. Jag ville göra något med mitt liv. Direkt efter gymnasiet flyttade jag till Karlstad för att börja på lärarprogrammet och jag kände inte en enda person, men det var inget som skrämde mig. Jag var glad för att få komma ifrån Säffle. Nu är jag snart klar med min utbildning och fem år har gått hur snabbt som helst. Under dessa fem år har jag lärt känna massa olika människor och jag har fått vänner som står mig riktigt nära. Även fast jag snart är klar så är jag inte helt redo för att bli "vuxen" än, utan jag har tusen saker som jag vill göra innan det. Men jag är så oerhört stolt över mig själv, det finns inte många personer som klarar av det som jag har gjort..

För några dagar sedan skrev jag att jag inte har varit mig själv den senaste tiden, men vem är jag då?
Folk brukar kalla mig för iskall, varför det? Jo det beror på att jag inte vill släppa in folk för nära och de vänner som jag har kontakt med har jag valt med omsorg. De betyder något för mig. Tycker du om mig, så ska du visa det. Jag lägger inte ner någon tid eller energi på dryga och otrevliga personer.
Är aldrig rädd för att säga vad jag tycker, det här är något som pappa har lärt mig.
Jag är trygg med mig själv och låter inte någon trycka ner mig.
Sist men inte minst, jag är också världens snällaste.. Kanske lite för snäll ibland, men jag har lärt mig att säga nej nu iaf :)


Jag har aldrig lyssnat när du lovat. Aldrig ställt några krav.. Jag kan inte skilja på om jag vill skada dig, jag kan inte skilja på...