.

Idag har det varit en riktigt omtumlande dag, allt som jag har gått och bärit på de senaste fyra, fem åren kom fram imorse.  Fredagen och lördagen var naturligtvis en utlösande faktor. Personer som känner mig brukar kalla mig för någon slags stålkvinna, men nej det är jag inte. Är bara expert på att ta skit från folk och sen lägga på det där charmiga leendet. Poker face kan man nog kalla det. Idag satt jag och grät inför mamma och pappa, kände mig som en litet barn och jag hatar att visa mig svag. För innerst inne så vet jag att jag är stark och en fin person. En vän sa också till mig i torsdags att jag inte inser hur fin jag är och att killar kollar på mig rätt ofta, men att jag ignorerar dem. Men jag vill inte att någon ska komma för nära just nu eller på ett bra tag egentligen. Den senaste tiden har jag också haft svårt för att säga ifrån när någon gör något mot mig eller när någon pratar en massa skit.  Känns dock som att jag förtjänar det på något vis, eftersom jag är blond och dum :) Men jag har bara mig själv att skylla. Sen har jag lugnat ner mig något fruktansvärt också det senaste halvåret ungefär, men jag har haft mina år där jag har varit en riktig idiot rent ut sagt. Människor har blivit sårade och ja jag skämms fruktansvärt mycket.

Nu sitter jag iaf här helt för mig själv (destination unknow), mobilen är avstängd och jag trivs ganska bra om jag ska vara ärlig.


Summa summarum:
Behandla folk som du vill bli behandlad själv.
Skit i vad folk säger, kör ditt eget race.
Var inte rädd för att visa vad du känner, vill du gråta så är det helt ok!

Du säger att du är stark
Att du har vart igenom det här förut