.

Gymnasietiden!

När jag gick på gymnasiet var jag inte guds bästa barn, men i trean skärpte jag till mig och insåg att jag var på väg att förstöra mitt liv. Men gymnasietiden var en underbar tid. Häromdagen satt jag och läste gamla blogginlägg och gamla minnen kom tillbaka.

Kulturen 2005.

Jag och min vapendragare Linda  B bestämde oss för att gå ut på kulturen i Åmål, direkt när jag kom hem till Linda drog vi ner till stan för att  köpa snus.  När vi väl kommit ner till stan träffade vi Olin och hans kompisar, han ville att vi skulle följa med hem till honom på fest. Problemet var bara att det var massa folk i bilen, men efter många om och men bestämde vi oss för att hoppa in i bilen.Linda satt i mitt knä och jag satt mer eller mindre intryckt i rutan. Efter ett tag känner jag att det kommer en hand och jag börjar fundera på vems hand det är. Bredvid mig och Linda sitter det en tjej som  Linda känner.  Handen kommer bara närmare och närmare och innan jag hinner reagera får jag en ofrivillig bröstmassage. Försöker få loss mina händer som sitter fast. Viskar till Linda och frågar om tjejen  som sitter bredvid är lesbisk, eftersom jag är helt bombsäker på att det är hon som masserar mitt ena bröst. Linda bara skrattar åt mig och svarar att hon inte tror det.  Jag kämpar frenetiskt för att få bort min hand och lyckas slå bort handen och upptäcker då vem som är ägaren

När vi kommer fram till festen springer killen in och sätter sig vid ett bord och låtsas som ingenting. Själv tyckte jag att händelsen var ganska komisk.  Jag och Linda gick och satte oss vid ett bord och började dricka några öl och killen som gav mig  bröstmassage blev mer och mer stöddig. Efter ett tag kände jag att nu får det fasen räcka. Dock orkade jag säga något, så jag öppnade en till öl..

Lite senare hör jag hur han sitter och skryter om att han har fått tagit på mina bröst och att jag var med på det. Antagligen trodde han att jag inte hörde det, men jag blir förbannad och reser mig upp och går fram till honom och hans kompisar.  När jag väl står där uppstår det en het diskussion och han säger något riktigt drygt, jag kommer dock inte ihåg vad han sa men det hela resulterar i att han får en rejäl örfil.

Veckan efter fick jag ett mail, han bad om ursäkt men "jag kunde inte bry mig mindre", kände jag då. I skolan blev han röd i ansiktet varje gång vi möttes. Nu i efterhand tycker jag faktiskt lite synd om killen, men han förtjänade det. Dryga personer har jag aldrig tyckt om. Men på den tiden var jag nog lite av en bitch. Den där tuffheten har försvunnit helt, vilket kanske är bra men det är nog dags att bli lite tuffare.