.

Har varit ganska tyst i den här bloggen, men detta beror på att jag har "försökt" bestiga Sveriges högsta berg. Lägg märke till försökt, jag lyckades inte. Är sjukt besviken på mig själv, men jag mådde pyton hela veckan och jag har vandrat flera mil med en infektion i kroppen. Men jag tror faktiskt att jag kommer åka tillbaka och försöka en annan gång :)
Innan jag åkte iväg tjatade min käre far hela tiden om att jag skulle bli en erfarenhet rikare, och han hade rätt. Har lärt mig en hel del och jag har alltid haft en stark vilja, men sista dagen bröt jag ihop totalt. Mina ben orkade inte bära mig längre och jag hostade så förfärligt så att jag höll på att spy.
Gårdagen tillbringade jag på vårdcentralen och det visade sig att jag har influensa (inte svininfluensa!) och öroninflammation, det här med att ha tur i livet har aldrig varit min grej. "Jävla oflyt hele tin"  Men som jag skrev igår till en vän, vissa människor har inte tur med någonting och det är bara att kämpa sig igenom det och ta allt med en klackspark. För det gör jag just nu, tycker bara allt är skrattretande.  


Kebnekaise 09:

- Lyckades med bedriften att knapra i mig ett helt iprenpaket.

- Har käkat alldeles för mkt choklad. (Chokladmissbrukare)

- Vet nu hur det känns att nästan frysa ihjäl.

- Vet även hur jobbigt det är att gå med en infektion i kroppen.

- En hel del sjuka saker har sagts :)

- "-Vem fan köper fingerskavsårsplåster när man ska ut och vandra flera mil, jävla kärring"

- " - Fan vad skönt och vakna upp utan en tältduk i ansiktet"

Tack alla för en trevlig resa och ett speciellt tack till dem som bar min väska när jag inte orkade längre..

Nog om Keb, just nu befinner jag mig i Säffle. Har hängt lite med brorsan och kollat på massa youtubeklipp.

Har även hunnnit med att fundera en hel del på lite olika saker, saknar en person oerhört mycket. Inga känslor, men jag saknar bara att prata och skratta ihop med den här personen. För några månader sen var jag lycklig. Nu känner jag mig ganska olycklig. Då kände jag att jag hade hittat en en riktig vän som jag kunde lita på. Vilket är ganska ovanligt, eftersom jag har svårt att lita på personer. Men jag ska komma till saken, jag tror att den här personen inte känner samma sak och att det egentligen kvittar om vi inte blir vänner igen. Det är en känsla som jag har fått iaf.