Hur orkar man?

En fråga som har diskuterats ganska mycket bland mina vänner den senaste tiden är hur länge man orkar ta skit från andra utan att säga något. Jag och min vän I brukar diskutera ganska flitigt om detta ämne. Både jag och I är uppfostrade med att man ska behandla andra som man vill bli behandlad själv. Detta är ju en självklarhet kan man tycka. Men jag har snart levt i 25 år och jag har fått bevis på att många människor inte har en aning om vad det här betyder överhuvudtaget. Har folk blivit så självupptagna att de struntar i att ens fråga hur det är med personen i fråga som de pratar med? Sårar folk varandra för att skydda sig själva? Sen när blev det okej att få någon annan att gråta och sen bara skratta bort det och låtsas som att ingenting har hänt? Hur kan man bara vakna upp en morgon och säga; nej jag tycker inte om dig längre, när allt var hur bra som helst dagen innan. Jag känner rent spontant; Vad är det egentligen som händer runtomkring en? Njuter en del människor av att såra varandra? Nu tänker inte jag framställa mig själv som Guds bästa barn... Jag vet att jag har sårat människor runtomkring mig, men jag har alltid bett om ursäkt. Sen är det upp till personen i fråga att bestämma om min ursäkt godtas. Men de gångerna som man har gjort en person besviken har varit ett rent helvete och jag har mått riktigt dåligt. Tydligen saknar en del människor empati och det har jag fått tagit del av många gånger. Jag har bitit ihop och aldrig kastat in handduken. Men en del klarar inte av det, de ger upp istället. Folk skriver elaka saker till varandra och folk ger sig på andra människor både psykiskt och fysiskt. I mina ögon är dessa människor inte värda någonting. Skulle jag få reda på att någon av mina vänner sysslade med något dylikt skulle jag be han/hon att dra dit pepparn växer. Alla människor är unika och det är okej att vara speciell. Hur skulle världen se ut om alla betedde sig likadant? Booooring! Kom ihåg: Du är vacker som du är, skulle någon säga att du är ful beror det på att personen är avundsjuk. Ord kan dock göra förbannat ont, speciellt om de kommer från någon som du tycker om:" Du är så förbannat kär i mig så det är synd om dig" " jag vill inte höra vad du har gjort idag, för jag bryr mig inte"


When you see my face. Hope it gives you hell

2 timmars sömn, sweet. Smärtan from hell... Det är jobbigt och ha ont och att man ska behöva få gå och vänta på svaret.. Hade en fruktansvärt hemsk mardröm inatt också, eller jag insåg nog att jag verkligen tycker illa om en viss person.. Tänker absolut inte höra av mig något mer, det är inte okej och hålla på sådär..

Idag ska jag försöka plugga och sen mysa ner mig i soffan och kika på massa filmer. Ingen fest den här helgen alltså.











Det finns en sak som jag verkligen vill ha till den 10:e Juni, kommer jag få den här saken? Tveksamt.. Men den betyder ändå ganska mycket.. Återstår att se.




Since you've been gone my worlds been dark and grey
You reminded me of brighter days

Jag siktar mot toppen!

Just nu ligger jag i hårdträning och om jag ska vara ärlig så är det ganska "gött", har ett mål att nå och jag ska fan klara det :) Den här veckan har jag bara hunnit med 3 springpass, men å andra sidan körde jag ju igång i onsdags. Men i eftermiddag/ikväll blir det sista springpasset för den här veckan och sen tar jag helg. Har bara mig själv att tänka på just nu också, ibland känns det skittrist och ibland ganska gött. Har lunchat med pappa hela veckan och han är otroligt klok. "Du behöver inte anpassa dig elle bry dig om folk som skiter i dig fullständigt, du är värd så mycket mer. Du ställer alltid upp för alla, men sjunk aldrig till deras nivå"

Nej jag skulle aldrig sjunka till den nivån, eftersom jag hatar att göra folk ledsna.. Men jag kan vara tuff, jävligt tuff!






Morgondagen kommer bli kanoners ;)


You should know better by now


This is me, take it or leave it!

Den 22:e Augusti 1987 föddes en liten flicka, hon skrek 24 timmar om dygnet och var nog nära att driva sina  unga förädrar till vettet. Folk fick komma och och avlösa föräldrarna, gammelmormorn sjöng byssan lull koka kittelen full. Men den lilla flickan verkade aldrig bli nöjd. Hon lärde sig att krypa och gå tidigt och var nyfiken på precis allting. Vilket resulterade i att hon ramlade och slog sig flera gånger, tillslut fick färäldrarna sätta på henne en hjälm eftersom de var oroliga för att hon skulle få en rejäl hjärnskakning. Flickan var inte rädd för att slå sig och hon var väldigt aktiv. Färäldrana tog med henne på en mängd olika aktiviteter, hon lärde sig att åka skidor, skridskor och cykla tidigt. Stödhjul på cykeln var inte ens att tänka på, utan pappan släppte istället iväg henne ner för en backe på morföräldrarnas trädgård. Flickan är fortfarande orädd för det mesta och hon har en mängd olika ärr på kroppen som visar detta.


Den största rädslan jag har är att misslyckas. Men å andra sidan behöver man misslyckas ibland och man ska inte vara rädd för det. Målmedveten har jag alltid varit och jag vet precis vad jag vill. När jag gick på gymnasiet bestämde jag mig för att jag inte ville bli en tjej som hamnade i en liten stad utan utbildning. Jag ville göra något med mitt liv. Direkt efter gymnasiet flyttade jag till Karlstad för att börja på lärarprogrammet och jag kände inte en enda person, men det var inget som skrämde mig. Jag var glad för att få komma ifrån Säffle. Nu är jag snart klar med min utbildning och fem år har gått hur snabbt som helst. Under dessa fem år har jag lärt känna massa olika människor och jag har fått vänner som står mig riktigt nära. Även fast jag snart är klar så är jag inte helt redo för att bli "vuxen" än, utan jag har tusen saker som jag vill göra innan det. Men jag är så oerhört stolt över mig själv, det finns inte många personer som klarar av det som jag har gjort..

För några dagar sedan skrev jag att jag inte har varit mig själv den senaste tiden, men vem är jag då?
Folk brukar kalla mig för iskall, varför det? Jo det beror på att jag inte vill släppa in folk för nära och de vänner som jag har kontakt med har jag valt med omsorg. De betyder något för mig. Tycker du om mig, så ska du visa det. Jag lägger inte ner någon tid eller energi på dryga och otrevliga personer.
Är aldrig rädd för att säga vad jag tycker, det här är något som pappa har lärt mig.
Jag är trygg med mig själv och låter inte någon trycka ner mig.
Sist men inte minst, jag är också världens snällaste.. Kanske lite för snäll ibland, men jag har lärt mig att säga nej nu iaf :)


Jag har aldrig lyssnat när du lovat. Aldrig ställt några krav.. Jag kan inte skilja på om jag vill skada dig, jag kan inte skilja på...







Ett hjärta av sten (igen)

Igår kom jag fram till att det inte kommer bli någon mer fest här hemma i lägenheten, fy farao vad det var jobbigt och städa. Diskade över 25 glas, bytte sängkläder och dammsög och skurade. Nej tack, ingen mer fest här :) Vaknade klockan 05:00 imorse och det gick inte och somna om heller, så det var bara att gå upp och ta tag i tvätten. Idag kommer det pluggas en hel del och efter det ska jag få snosa på en söt prins :) Ikväll blir det en springtur med Andreas, jag kommer inte överleva det! Konditionen lär ju ligga på minus just nu. Förr tränade man 2 fotbollspass om dagen ungefär och nu tar man en promenad lite då och då.. haha jaja vi får se hur det går :)










Dagens tips:
Folk som är oärliga och bara ljuger för dig, säg upp kontakten med dem och hör aldrig mer av dig! Lite så jobbar jag nuförtiden, insåg det i söndags :) Har de något att säga, så är det upp till dem att höra av sig. Så det är bara att vänta...


Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt

hur du längtar dig bort

som en fågel i bur

En obehaglig distans

en konstig känsla nånstans

Det känns tomt - eller hur?




För en lång lång tid...

Idag har det varit en riktigt omtumlande dag, allt som jag har gått och bärit på de senaste fyra, fem åren kom fram imorse.  Fredagen och lördagen var naturligtvis en utlösande faktor. Personer som känner mig brukar kalla mig för någon slags stålkvinna, men nej det är jag inte. Är bara expert på att ta skit från folk och sen lägga på det där charmiga leendet. Poker face kan man nog kalla det. Idag satt jag och grät inför mamma och pappa, kände mig som en litet barn och jag hatar att visa mig svag. För innerst inne så vet jag att jag är stark och en fin person. En vän sa också till mig i torsdags att jag inte inser hur fin jag är och att killar kollar på mig rätt ofta, men att jag ignorerar dem. Men jag vill inte att någon ska komma för nära just nu eller på ett bra tag egentligen. Den senaste tiden har jag också haft svårt för att säga ifrån när någon gör något mot mig eller när någon pratar en massa skit.  Känns dock som att jag förtjänar det på något vis, eftersom jag är blond och dum :) Men jag har bara mig själv att skylla. Sen har jag lugnat ner mig något fruktansvärt också det senaste halvåret ungefär, men jag har haft mina år där jag har varit en riktig idiot rent ut sagt. Människor har blivit sårade och ja jag skämms fruktansvärt mycket.

Nu sitter jag iaf här helt för mig själv (destination unknow), mobilen är avstängd och jag trivs ganska bra om jag ska vara ärlig.


Summa summarum:
Behandla folk som du vill bli behandlad själv.
Skit i vad folk säger, kör ditt eget race.
Var inte rädd för att visa vad du känner, vill du gråta så är det helt ok!


Du säger att du är stark
Att du har vart igenom det här förut




Jag saknar dig sjukligt mycket!

The days are cold livin' without you

The nights are long, I'm growing older
I miss the days of old, thinkin' about you
You may be gone, but you're never over


And it don't stop
And it don't quit
And I miss you
I just miss you
I'll never forget you

 

 

6 år har gått, 6 år av saknad.. Mycket har hänt under de här åren och jag vill inget hellre än att du ska vara här och se allt som händer. Jag tog studenten 2006, det var en underbar dag men när familjen och släkten gratulerade mig så kände jag direkt att något saknades och det var naturligtvis du. Emelie har hunnit bli 10 år, ja herregud hon har verkligen blivit stor nu. Haha hon är till och med längre än mig nu :P Emelie var bara fyra år när du gick bort och har inte så mycket minnen av dig men vi brukar berätta om allt som du har gjort och vilken underbar morfar du var. Anders tog studenten 2009 och nu bor lillkillen i Göteborg tillsammans med två killkompisar och pluggar. Som du säkert vet så har Anders alltid varit blyg, men nu har han träffat en fin tjej som heter Elin och de trivs väldigt bra ihop och hon firade julafton med oss hemma hos mormor förra året. Julafton kommer aldrig bli sig lik igen, det var alltid du som var jultomte och morfar du gjorde det verkligen bra. Kusinerna och Emelie ville alltid sitta i ditt knä medan du delade ut julklapparna och alla skrattade. Nuförtiden är Emelie, Andreas och Sandra jultomtar istället, de tycker om det lika mycket som du gjorde. Hmm ”SkrangelLisa” då, ja du morfar jag har snart läst fyra år på lärarutbildningen och till sommaren är jag färdig. Jag har också skapat en liten tradition, på alla helgons dag åker jag och köper en fin krans och sedan åker jag till din grav och tänder ljus. Jag och mormor brukar säga att du har den finaste graven på hela kyrkogården och det har du faktiskt, men det förtjänar du också! Nu har det alltså gått 6 år och jag kan fortfarande inte vänja mig vid tanken att du är borta men jag vet att du har det bra nu.

Min dikt som jag skrev till morfars begravning:

" Solen kan inte skina jämt, en dag får vi också känna på tidens tvång. Men jag vet att i himlen blir det aldrig mörkt, nej för där skiner solen jämt.
Himlen kommer bli ett ljuvligt land för dig, där rinner inte tårarna som sanden i ett timglas, där vissnar inte blommorna, nej för ingen dör där.
Där är lyckan klar som kristall och den är inte skör som här på jorden.
Där behöver du inte tänka på något, men vi får blott leva med sorgen som tär och plågar oss här. Saknaden efter dig är stor.
I himlen tror jag du trivs bäst, men snälla du vi vill inget annat än att ha dig här hos oss.
Jag ska inte vara rädd och inte sörja så mycket mer, du har det bättre nu.
När onda minnen gör ont och när allt hopp och mod försvinner ska jag tänka på dig för jag vet att du finns någonstans nära mig och det känns bra.

Jag älskar dig, Morfar.... / Linda

När jag blir stor....

När jag blir stor ska jag bli polis, gjorde precis ett yrkestest. Har tydligen valt helt fel yrke :P
Helgen har varit kanon! Tingvallaepoken lider mot sitt slut, så just nu hittar vi på en massa bus. Och det här med söndagsångest är inget som jag känner av längre. Sa farväl till det för längesen :P

Imorgon är det dags att återgå till verkligheten, plugg och träning står på schemat. Sen ska jag även hinna med en tripp till Säfflet! Skulle även vilja hinna med att hälsa på min bästa killkompis Robin i Stockholm, det borde finnas fler timmar på dygnet helt enkelt!




Fortsätt längta, hitta mod.
Våga hoppas, våga tro.
Tro på drömmen, ta ett kliv.
Vält den värld du lever i.
Och va en galning, var naiv.
Det är det som håller oss vid liv


Wind of change

Förändring... Vi gillar det inte, vi fruktar det... Men vi kan inte förhindra det. Antingen anpassar vi oss till förändring, eller så lämnas vi kvar. Det gör ont att bli "vuxen", den som säger något annat ljuger. Men här är sanningen.. Även om saker förändras, förblir mycket likadant.  Ibland är förändring bra. Ibland är förändring.... allt.

You don't know me

I got more on my mind than I ever told
I got pain that you never felt
I got the scars
I can deal with it on my own
I've got stories that I'll never tell
But maybe its just as well

Cause you don't know me
You don't wanna know it's real
I'm not sorry
For who I am, you don't understand
Just how I feel
You don't know me.



Ibland...

Ibland kan folk verkligen få en att tappa andan.. (inte på ett bra sätt)...

Wind of change

Idag är det en bra dag. Dagen började med att studiegruppen vandrade runt på kyrkogården för att kolla hur gamla folk blev på 1800-talet. "-Vi hade ju iaf tur med vädret".
Efter det tog jag och Krille en snabb promenad på stan, har nu köpt den fantastiska boken En kortfattad historik över nästan allting. Har även hunnit ringa till vårdcentralen och fått ett nytt recept på allergitabletter samt bricanyl.





En utlandssemster skulle sitta jäkligt fint nu alltså! Komma bort lite..



Collie man - Slightly Stoopid

Förlåt

Då var det måndag igen och jag hatar verkligen måndagar. Vaknade med världens illamående och det har inte gått över än, har försökt sova bort skiten men det gick inge vidare. Ska snart åka ner till stan och hänga lite med min vän Krille, efter det ska jag åka och träna mina småtjejer. Sista träningen idag och på torsdag ska vi ha avslutning. Veckorna flyger verkligen iväg och om en månad flyttar jag :) Det är mycket som händer i mitt liv just nu.

Jag är vaken för sent, jag sover för länge 
och jag stör dig ibland i din sömn
Jag får dig att ligga vaken om natten
om jag inte sover med dig
Jag har värdelös smak
när det gäller att välja vilket TV-program vi ska se


Jag vet att jag är svår att leva med

Förlåt, förlåt, förlåt
för allt jag gjort, eller borde ha gjort
Förlåt, förlåt, förlåt
för allt jag sagt, eller kommer att säga
Förlåt, förlåt, förlåt, förlåt, förlåt




Missing You

Idag har det varit en riktigt pissdag rent ut sagt. Dagen började med att jag kom ut till bilen och märkte att jag hade fått parkeringsböter på 1000 kr. Kul att någon tar sitt jobb på allvar iaf! Efter den här roliga händelsen var det bara att dra på pokerfacet och dra till skolan. Har jag sagt hur mycket jag tycker om min nya kurs? Jag verkligen hatar den. Det är liksom inte kul och gå till skolan och sitta där som ett j*vla frågetecken varje gång. Varje dag frågar jag mig själv om jag verkligen är dum i huvudet eftersom jag inte förstår något av det som sägs. Men det känns skönt att jag inte är ensam om att tycka såhär..

Nu till något roligt. Fick precis ett sms från en en vän, jag har saknat henne sjukligt mkt och jag tänker på henne nästan varje dag. Jag har varit dålig på att höra av mig och det har liksom varit tyst ett bra tag. Men när jag fick meddelandet sken jag upp som en sol. Tack vännen, du räddade min dag!

Hallå, hallå, jag vill bli omtyckt

Idag är en bra dag, humöret är på topp. Ska snart bege mig ner till stan och ge lite blod, efter det blir det lunchdejt med min killkompis sen ska vi även hänga lite i solen. Solterapi!
Jag har kommit på att jag hatar måndagar, ligger hemma och känner mig ynklig och har ångest. Tusen tankar snurrar i huvudet, men det sjuka är att mitt glada humör är tillbaka redan dagen efter.


Vissa dar är jag ledsen och nere
Såna dar vill jag inte längre va med
Allt är bra och det finns ingen orsak
Men det går, nej, det går bara inte att le

Jag låter den lilla sjunga
Den lilla sjunger nu

Hålla, hallå
Jag vill bli älskad
Hallå, hallå, hallå
Hallå, hallå
Jag vill bli omtyckt
Hallå, hallå, hallå

Är så trött på att vara patetisk
Vill va nöjd och glad för den jag är
Och de vänner jag verkligen känner
Men idag, nej, idag är det svårt att le







Caroline Af Ugglas - Hallå